Vad jag gör när jag får kroppsångest

Oh ja.. den kommer ibland.

Jag har den förvisso inte lika ofta som förr men den känns lika sann även om den kommer mer sällan.

Jag har några knep som hjälper mig att trivas bättre i min kropp när jag har den här känslan, så jag tänkte dela med mig av några av dem och hoppas att de kan hjälpa dig också 🫶🏽

Det handlar inte om hur du ser ut

Först och främst det viktigaste mindshiftet — du bullshitar dig själv just nu.

Det handlar nämligen inte alls om hur din kropp ser ut, vad den kan eller inte kan. Det är inte därför du får kroppsångest - det får du för att du blandar ihop din kropps utseende/funktion med att vara fin nog, bra nog, tillräcklig, älskvärd, värd att visas upp, tillhöra, få finnas och bli vald.

Du har fastnat i en bild av hur du tror att du behöver se ut/fungera, och där i ligger ett stenhårt och brutalt dömande där du oftast ser till att du själv drar det korta strået.

Men din kropp är bara din kropp - helt oskyldig. Och även om du sitter och tänker ”Jo men jag väger faktiskt för mycket, eller jag har faktiskt det här problemet med kroppen..” så är det bara en neutral information, det finns inget att värdera i det. Nej, det gör det inte.

• Det här är det första jag påminner mig om när jag får kroppsångest.

  Min kropp har ingenting med mitt värde som människa att göra - jag får se ut hur som helst och leva stort och lyckligt i livets alla färger.

Det handlar om hur du känner

Allting sitter alltså i känslan - som triggas av dina tankar, föreställningar, värderingar och din självbild. Och ibland (eller kanske ofta) kan den här känslan bli som en blytung filt som trycker ner dig till den lägsta av avgrunder.

Du kan då känna dig värdelös, skämmas för hur du ser ut, straffa dig själv och vilja dra dig undan från folk.

Tänk så hårt. Så elakt. Mot hela dig och din existens pga dina tankar och påhittade sanningar om kroppen - ja, tankar, ideal och föreställningar är ingen sanning utan bara åsikter som har fått ett farligt fäste på insidan.

• Så jag brukar tänka så här:

  Tanken säger en sak som sen väcker en känsla (i det här fallet rädslan för att vara otillräcklig) och det är här jag behöver mjukna, grunda mig själv och stärka min trygghet i både kropp och själ.

Och då har jag följande teknik — Neutralisera tanken och möt känslan.

Tanken neutraliseras dels av att jag resonerar med mig själv, men också av att göra yinyoga - som är väldigt kraftfull i det här avseendet.

Yinyoga hjälper mig känna kroppen istället för att se och döma den.

Mina tankar lugnar ner och släpper taget tillsammans med min andning.

Mina känslor bli tydliga och lättare att urskilja.

Tips! Det finns ett fastnålat inlägg i min Instagramprofil där du får en enkel beskrivning på hur du kan möta en känsla. Och vill du ha mer personlig hjälp så bokar du tid med mig.

Det här gör i alla fall mig lugnare i själen överlag.

Jag påminns om att det inte handlar om min kropp och att det är mina tankar och känslor som lurar mig till att tycka illa om mig själv.

Då landar jag i mig själv och kroppen, och bryter den negativa och självkritiska cykel som jag tidigare alltid fastnade i.

---

Det finns såklart en massa annat man kan göra - ex gå en promenad för att få bort den stagnerade känslan.

Men jag föredrar oftast att arbeta mer hands on - att ta tjuren vid hornen direkt.