Du är inte dålig på att sätta gränser. Du är bara bra på att anpassa dig.

Du är förmodligen väl bekant med den jobbiga känslan av att försöka prioritera dig själv eller att säga nej.

"Kommer de bli arga? Tycka att jag är otrevlig? Vad säger jag om de frågar varför jag säger nej? Tänk om jag förlorar den här fina relationen bara för att jag ska vara jobbig.."

Man går igenom alla möjliga scenarion i huvudet.

Försöka hitta svar på frågor som eventuellt kommer.

Rättfärdiga sig själv. Ha fiktiva bråk i huvudet där man argumenterar för sin sak.

Tänk så jobbigt, och totalt tömmande på energi - och då har situationen inte ens ägt rum ännu..

Bra eller dålig?

Jag tänker så här - bara för att du känner dig dålig på att sätta gränser så betyder det inte att du är dålig.

Jag utgår från att alla är bra på att sätta gränser när de väl har lärt sig hur man gör.

Har du tränat på att sätta gränser? Vad har du tränat på då?

Har du gjort förarbetet som ger dig en trygg grund att stå på?

Bra på att anpassa dig

Jag tror att din brist på gränssättning egentligen handlar om att du istället är himla bra på att anpassa dig. Kan det stämma?

För då kan vi faktiskt se det här från ett annat håll också - det har förmodligen stärkt andra fantastiska kvalitéer som har gjort att du idag är:

• Empatisk och inkännande – lätt att förstå andras behov och känslor

• Flexibel – kan anpassa dig till många olika situationer och människor

• Lyhörd – bra på att läsa av stämningar och subtila signaler

• Omtänksam – vill genuint att andra ska må bra

• Bra på att möta människor där de är

  
  

OBS! Dessa kvalitéer försvinner inte bara för att du börjar sätta gränser.

Vad gränserna däremot hjälper dig med är att det inte sker på bekostnad av din egen energi, harmoni och balans.

Är du nyfiken på att börja sätta gränser - hör av dig till mig. Gränser är grundläggande för ett Inre Självledarskap. Kramar från Frida